PULVIS ET UMBRA

Farbror Ångest, till er tjänst

Ett svettigt gympass och så är tankarna som bortblåsta? No dice. Det som retar mig är insikten att allt det jag kände 2004 nu gör sig påmint i små små doser, och att detta är ett bevis på att alla de känslorna egentligen inte är mer än på syntetisk väg framkallningsbara … känslor. Vad jag menar är att jag gärna inbillar mig att vissa saker är tid- och rumslösa, romantiker som jag är. Om jag mår dåligt för att jag dumpat någon eller blivit dumpad vill jag inte kunna förklara det med synapsfuckup i hjärnan. Jag vill att det ska vara något mer än så. Något högre.

I alla fall. Bippan och trippan har fått sitt. Nu ska Alex (eventuellt) få sitt. Jag talar om kolhydrater och b-vitamin. Jag talar om cerveza.

Förresten: Vad händer om Usain Bolt har 103 meter till bussen?

1 kommentar

  1. smultris

    haha, jag gillar din länkbeskrivning av mig 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑