Ja! Ja! Ja! Hur det gick till vet jag inte, men helt plötsligt har jag fått ur mig tre rätt habila prosatexter. Det märkliga är att jag inte kan förklara riktigt vad som leder fram till att jag skriver något. Det är inte så att jag sätter mig med det specifika målet att få något skrivet. Eller jo, det kanske jag gör, men det är sällan det kommer något ur det. När jag väl fått ner några ord kan jag i efterhand väldigt sällan förklara hur det gick till. Detta gör ju naturligtvis att det blir svårare att planera in dessa tillfällen. Jag vet inte, men jag har tidigare räknat mig som en slags tillfällighetsskrivare, med det tillägget att jag förvisso har hållit på ett par år och kanske fått ur mig fler texter totalt än den genomsnittlige hobbypoeten. Alla har vi väl några dikter i någon låda någonstans. Jag har säkert skrivit fler texter, och under en längre period, men jag kan inte kalla mig författare än. Inte på långa vägar. Sådan respekt har jag i alla fall för yrket. Men vem vet, det är aldrig för sent.

Jag vet att jag saknar disciplin. Därför är det extra roligt när jag äntligen lyckas värka ur mig något. Nu får vi se om det kan komma något mer ur detta, eller om det bara är en tillfällig fas, som så mycket annat.