PULVIS ET UMBRA

Etikett: antologi

Blandad konfekt

Lite blandat: Jag har fått en jättefin recension av Utkast till ett mörker av Roza Takiporian. Läs den här. Känns lite märkligt att någon läser den (falsk blygsamhet ftw) så här tre år senare, men naturligtvis blir jag glad.

Gjorde misstaget att söka på gamla flammor på Instagram. Hitta inga, men dock systrar till. Ett av nämnda systrars foton visade flamman med nybliven make. Undertecknad kände ett styng i hjärtat. Ja, fan om inte det är det rätta ordet för en gångs skull! Styng. Jag har gått vidare, tro dock inget annat. Det var fem år sedan, och dessutom var vi bara tillsammans i en månad. Men jag skrev, kort därefter, om henne i en novell, så nog fan betydde det något.

Varför gör man sådana här saker egentligen? Det här är ju bara ytterligare ett exempel på att jag gör rätt som inte har ett Facebookkonto. Jag skulle ge mig själv sådan ångest. Hu.

Slutligen bjuder jag på ännu en text ur arkiven. Den heter ”Turkisk konfekt” och ingick även den i Modern Monasterys andra antologi från 2008. Delar av den infogades sedan i texten ”Alfabetet enligt Judas” i Utkast till ett mörker. Kanske hade jag hittat min stil rätt ordentligt vid den tiden, då texten uppskattades av många (vilket jag bockar för än idag. Ser ni hur jag bockar? Nej?) Nu vänder vi blad och ser framåt. Jag har en novell på gång, men än så länge ligger den bara och skvalpar i huvudet, vill inte bli stilla. Jävla skit. Titeln är jag mycket nöjd med, men den får bli en hemlighet än så länge.

Text:UR

Ibland slår man knut på sig själv i ett försök att vara originell. Det är häftigt att det kommer ut antologier som Text:UR, eftersom all skönlitterär prosa är i behov av utveckling. Dock får denna utveckling aldrig ta över själva storyn. Det kan tyckas tröttsamt att använda begreppet postmodernism, men jag hittar inget bättre för att beskriva den här antologin med fantastical fiction (begreppet går knappast att översätta korrekt till svenska, då fantasy är helt missvisande). Det handlar om noveller som rör sig i gränslandet mellan skräck, fantasy, science-fiction, slipstream, interstitial fiction, what have you.

Naturligtvis är det så att man inte kan förvänta sig att bli rörd till tårar av alla berättelser i en antologi. En del faller en helt enkelt bättre i smaken än andra. Visst, jag läste inte boken från pärm till pärm, men av de texter jag läste gillade jag bland andra ”Monkey Shines” av Eric Schaller (apkonster spelar en roll när en kvinna minns sin barndom och sina minst sagt excentriska föräldrar), ”The Avatar of Background Noise” av Toiya Kristen Findley (någon klättrar in och ut ur historier skrivna av en person som refereras i själva texten – dessutom har Findley själv en roll i berättelsen), ”The Fifth Tale: When the Devil Met Baldrick Beckenbauer” av Tom Miller (en jävligt rolig historia med en massa fotnoter, där berättelsen egentligen utspelar sig; den handlar om hur djävulen försöker lura en korkad bonde) samt avslutande ”Most Excellent and Lamentable” av Jason Erik Lundberg, där identiteter och maskspel har betydande roller. Jag fick trevliga associationer till en favorit i novellgenrern, Harlan Ellison, och det är ju inte negativt.

Det är alltså som det är med antologier. Man chansar, man läser en berättelse, gillar man den läser man en till, och även om man inte gör det kanske man chansar och läser en till ändå. Det är det som är så fantastiskt med noveller. Stora världar i små format. Däri ligger utmaningen, såväl för läsare som författare.

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑