PULVIS ET UMBRA

Etikett: de dömdas ö

Mars/Stig

Jag åker upp och ner. Fram och tillbaka. Känns som om jag befinner mig på Saltsjöbanan mest hela tiden. Läser Stig Dagermans snåriga, febriga men bitvis briljanta De dömdas ö (1946). Borde kanske inte göra det nu; det känns inte som om jag medvetet bör föda de demoner som redan hoppar mellan nervtrådarna i skallen på mig; hoppar så att det sprakar. Ändå känner jag inte mycket. Då och då ångest över hur det ska gå, hur det ska bli i framtiden. Men så alltid det här dövande locket ovanpå. Que será será. Jag önskar att jag hade lite av Stigs målande språk i mig, för det finns lite jag vill berätta. Det finns saker som ännu ska sättas på pränt. Om jag kan bli vän med pennan igen kan jag nog ta mig igenom allt.

Två ting fyller mej med fasa: Bödeln inom mej och bilan ovanför mej.

En briljant formulering, även om jag vill byta plats på orden, så att det blir ”… bilan ovanför mej och bödeln inom mej.” Stig får ursäkta, han är briljant ändå. Men läsare tillrådes försiktighet: Prosan är mycket bitter, men det är det som gör den vacker. Det är ju sant, det han skriver.

Avsaknaden av Stig

Sitter på ett hak efter jobbet, det är fredag, gamla vänner. Öl, förstås. Vi diskuterar litteratur, vad annars? Stig Dagerman kommer givetvis upp. Vi läste honom gemensamt på skrivarkursen för så många år sedan. Nattens lekar, en grym novellsamling, om det är vi alla överens. Jag får tipset att läsa hans andra böcker av T. Kvällen fortsätter i ett rus av kundvagnsrace, blödande solar över Söder Mälarstrand, haschibaschi och telefonsamtal som inte alls är psykopatiska. Men i väskan har jag en lista med titlar (inte för att jag inte vet vad han skrivit, men det blir så mycket personligare så, med T:s snirkliga handstil och Sture Dahlström, Klas Östergren (eller?) och australiensiska independentfilmer i en härlig blandning).

Så ska jag kolla upp vilka av den gode Stigs titlar som finns kvar i pocket (och jag vet att jag sett ett flertal, även om de nu kanske inte längre finns i tryck). Det är fan beklämmande när varken AdLibris eller Bokus har honom på svenska längre (dock på tyska och norska). Jag får gå till en fysisk bokhandel och hoppas att de där har någorlunda vett att ha böcker som Ormen, De dömdas ö och Bröllopsbesvär i lager. Fast min bok har de ju inte, vilket tyder på en synnerligen upprörande avsaknad av god smak. Nu är inte jag någon Stig direkt, och jag hoppas jag kommer att slippa hans ångest, eftersom ångest vid en viss punkt slutar att vara coolt och blir enbart … ångest.

Vissa författare måste man läsa för att kunna leva. Jag borde insett för länge sedan att Stig är en av dem.

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑