Etikett: Dick Erixon

Mehmet Kaplan och det omöjliga i att tjäna två herrar

Den nu f.d. bostadsministern Mehmet Kaplan fick avgå igår. Anledningen (officiellt) sägs vara att allt fokus på honom gör det svårare att utföra det arbete han är satt att sköta. Detta, liksom utsagan att han själv begärt att bli entledigad, är ju naturligtvis inte hela historien. Statsminister Stefan Löfven verkade snarast ynklig vid presskonferensen där han kort meddelade att Kaplan ”valt” att stiga åt sidan.

Bloggaren och opinionsbildaren Dick Erixon skriver om något jag själv funderat över. Hur kan ett land ha ett statsråd, alltså en person som de facto sitter på den högsta politiska makten, som snarare verkar mer intresserad av andra länders väl och ve än det egnas? I detta fall handlar det om Turkiet, landet Mehmet Kaplan lämnade vid ett års ålder. Men han har, som andra grävt och berättat om, kontinuerligt haft samröre med turkiska och muslimska intresseföreningar, även under sin tid som minister. Och även om man undantar de mer extrema islamistiska sällskapen, såsom Grå Vargarna och Millî Görüş har Kaplan tillbringat misstänkt mycket tid i Turkiet under sin ämbetsperiod. Detta på skattebetalarnas bekostnad.

De miljöpartistiska språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin intygar att Kaplan inte gjort något fel, att han är så demokratisk och varm man bara kan bli. Fridolin påstår sig ha jobbat med Kaplan i ”tjugo år”. Fridolin är själv 32 år gammal. Och Romson uttalade sig klumpigt (igen) i tv angående 11 september-attentaten. Man kan nästan tro att de gör det här medvetet för att dra fokus från polaren Kaplan.

Så här är det: Vi ska inte ha någon islamism (politisk islam) i Sverige. Inte i civilsamhället och inte i politiken. Är Miljöpartiet så naiva att man inte vill se sanningen? Den som är islamist sätter inte svenska intressen i första rummet. Mehmet Kaplan hade förtroendet att ansvara för ett mycket viktigt område inom politiken, nämligen bostadsbyggandet. Vad har han gjort under sin tid vid makten? Hur många bostäder har byggts? Var har fokus egentligen legat? Är det någon slags sport bland miljöpartister att sätta andra länder och deras medborgare före svenskar (se även Romsons tårar från i höstas i samband med flyktingkrisen)?

Alldeles oavsett klumpiga uttalandet från Romson och Fridolin är det som krävs nu självrannsakan. Att Miljöpartiet inte är regeringsfähiga är det många som tycker. Ett tecken på mognad kunde ju vara om de själva insåg det någon gång.

Migration och tillit

Det som händer i Sverige vad gäller förd invandring- och asylpolitik är bisarrt på så många plan att det är svårt att vet var man ska börja. Min åsikt är att det som händer nu inte gynnar någon. Inte svenskarna, inte de som kommer hit, inte politikerna (på sikt). Förtroendet för staten och det så kallade samhällskontraktet håller snabbt på att urlakas. Naturligtvis måste man läsa alternativmedia och inte enbart de klassiska drakarna för att få ta del av det missnöje som pyr under grytlocken och har gjort så under en mycket lång tid. Den nu förda politiken, påhejad av samtliga partier utom SD, är väljarfientlig, demokratifientlig och samhällsfientlig. Det som är normalt i andra europeiska länder – att diskutera sakligt, väga för- och nackdelar, rätta kartan efter verkligheten osv. – det är inte möjligt i Sverige. Du är antingen för invandring mer eller mindre förbehållslöst, eller så är du rasist, nazist, fascist och någon som ”fiskar i brungrumliga vatten”. Så sjukt är det.

Det finns många debattörer som skriver om detta på ett skarpare och mer genomlysande sätt än jag. En av dem är Dick Erixon, inflytelserik och populär bloggare, politisk opinionsbildare och samhällskritiker. Enligt Wikipedia ska han vara borgerlig, men det får man ta med en nypa salt. Jag har inte läst hans blogg särskilt länge, men får intrycket att han först och främst är starkt etablissemangskritisk, i alla fall vad gäller inrikespolitiken. Allt jag läst av honom hittills är läsvärt, men jag skulle här vilja lyfta fram hans senaste inlägg (151011): Tilliten försvinner nu snabbt i svenska samhället. Här tar han upp det jag nämnde ovan, nämligen att nuvarande regerings totala inkompetens och allt snabbare färd mot systemkollaps får väljarna, folket, att tappa tilliten till samhället. Den utvecklingen vill man inte ha i ett civiliserat land. Det har gått långt när svenskarna börjar tröttna. Det är en tävling om vem som är godast, och vem som kan försköna verkligheten mest. Till slut får människor nog av att bli skrivna på näsan vad de ska tycka och tänka, samt att bli kallade för diverse okvädingsord när man tycker annorlunda än den allomfattande ”värdegrunden”. In, läs och begrunda!