PULVIS ET UMBRA

Etikett: döden

Sum – Forty tales from the afterlives av David Eagleman

Under en vistelse i New York City nyligen köpte jag på mig fler böcker än jag rimligen kommer att läsa, men sån är jag. Utbudet var minst sagt fantastiskt. Speciellt på Strand Books, en bokhandel vid Union Square. Där hade jag kunnat bosätta mig, helt klart. Det hade behövts en vecka – minst – för att enbart gå igenom de titlar och författare jag redan letade efter. Att bara gå omkring och strötitta och stryka med fingret över bokryggarna hade jag kunnat göra hur länge som helst.

Anyways, där köpte jag Sum – Forty tales from the afterlives av neurovetenskapsmannen och författaren David Eagleman. Det är en fantastisk samling korta berättelser som alla beskriver teoretiska versioner av livet efter detta. På ett utrymme mellan två och tre sidor (oftast) fabulerar Eagleman över olika möjliga varianter av vad som kommer efter döden. I ett ”efterliv” kanske man inte är annat än en bakgrundskaraktär i andra människors drömmar. I ett annat delas man upp och lever sitt vanliga liv, men i alla åldrar samtidigt. I andra efterliv existerar bara de människor man minns, eller så får man stå ut med att umgås med de varianter av ens egen person som blev mer framgångsrika än man själv.

Med fyrtio olika varianter på detta tema säger det sig själv att man kanske inte gillar alla. Ändå tycker jag att Sum håller väldigt hög kvalitet. Det är ofta hisnande tankeexperiment man bjuds på, och även om man tycker något är för invecklat eller långsökt är berättelserna ändå så korta att man klarar av att smälta det. Det blir aldrig heller för invecklat, som man skulle kunna tro, med tanke på Eaglemans yrkesbana. Han är en god stilist som handskas med språket väl, i alla fall så pass väl att även den som inte har engelska som modersmål inte bör ha några problem med att förstå.

Om jag skulle välja en favoritberättelse får det bli Quantum. Det är en mycket fin text om hur förvirrande det kan vara att vara människa och befinna sig i en situation man inte begriper, och hur viktigt det är att haka fast vid något man känner igen. Särskilt slutet är mycket rörande.

Summa summarum: Läs Sum (som för övrigt betyder jag är på latin). Den påminner en aning om en annan bok jag läst: Einsteins drömmar av Alan Lightman, där temat var tiden och dess inverkan på människor. Eftersom jag gillar den boken starkt bör det inte direkt förvåna att även Sum faller mig på läppen.

The Brief History Of The Dead av Kevin Brockmeier

Kevin  Brockmeiers kortfattade historia om de döda berättar på blott 250 sidor historien om en stad dit de döda kommer, en kvinna som gäckar döden, och om vad dessa två saker har med varandra att göra. Bara det är lite imponerande. Visst, det är skönlitteratur och man skulle ju i princip kunna skriva vad som helst för att få ett sådant upplägg trovärdigt, men all heder åt Brockmeier för att han inte drar ut på det i, säg, 500 sidor. 

Laura är en ung kvinna som jobbar för Coca-Cola och skickas på en polarexpedition till Antarctica. Samtidigt håller ett virus som har ett mystiskt samband med Coca-Cola på att slå ut hela jordens befolkning. Staden dit de döda kommer får fler och fler invånare varje dag. Och allt det här hör ihop.

Det är svårt att berätta mer utan att avslöja för mycket. Det som kan sägas utan risk att förstöra handlingen för dem som ännu inte läst är att detta är en bok om minnen. Ja, det är väl det ord som främst kommer upp om jag skulle sammanfatta berättelsen. Minnen, hur de påverkar levande och döda och hur de faktiskt definierar levande och döda, är den röda tråden i The Brief History Of The Dead. Efter att första kapitlet publicerades i The New Yorker köptes filmrättigheterna genast upp. Boken kom ut 2006 och än verkar inte någon film ha blivit av, vilket ska ses som positivt. Förhoppningsvis väntar man på ett bra manus först. För boken förtjänar det, även om det kan bli lite väl mycket fokus på snö och is och ensamhet (i de kapitel som behandlar Lauras upplevelser i Antarctica).

Egentligen började jag läsa den här boken mest för att få en ursäkt att beställa Brockmeiers novellsamlingar. Jag gillar sån här drömsk magisk realism, det sticker jag inte under stol med. Men jag gillade romanen; den står på egna ben. Jag ska be att få återkomma med ytterligare kommentarer runt Brockmeiers författarskap så fort jag satt tänderna i hans kortare berättelser.

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑