Det som händer i Sverige vad gäller förd invandring- och asylpolitik är bisarrt på så många plan att det är svårt att vet var man ska börja. Min åsikt är att det som händer nu inte gynnar någon. Inte svenskarna, inte de som kommer hit, inte politikerna (på sikt). Förtroendet för staten och det så kallade samhällskontraktet håller snabbt på att urlakas. Naturligtvis måste man läsa alternativmedia och inte enbart de klassiska drakarna för att få ta del av det missnöje som pyr under grytlocken och har gjort så under en mycket lång tid. Den nu förda politiken, påhejad av samtliga partier utom SD, är väljarfientlig, demokratifientlig och samhällsfientlig. Det som är normalt i andra europeiska länder – att diskutera sakligt, väga för- och nackdelar, rätta kartan efter verkligheten osv. – det är inte möjligt i Sverige. Du är antingen för invandring mer eller mindre förbehållslöst, eller så är du rasist, nazist, fascist och någon som ”fiskar i brungrumliga vatten”. Så sjukt är det.

Det finns många debattörer som skriver om detta på ett skarpare och mer genomlysande sätt än jag. En av dem är Dick Erixon, inflytelserik och populär bloggare, politisk opinionsbildare och samhällskritiker. Enligt Wikipedia ska han vara borgerlig, men det får man ta med en nypa salt. Jag har inte läst hans blogg särskilt länge, men får intrycket att han först och främst är starkt etablissemangskritisk, i alla fall vad gäller inrikespolitiken. Allt jag läst av honom hittills är läsvärt, men jag skulle här vilja lyfta fram hans senaste inlägg (151011): Tilliten försvinner nu snabbt i svenska samhället. Här tar han upp det jag nämnde ovan, nämligen att nuvarande regerings totala inkompetens och allt snabbare färd mot systemkollaps får väljarna, folket, att tappa tilliten till samhället. Den utvecklingen vill man inte ha i ett civiliserat land. Det har gått långt när svenskarna börjar tröttna. Det är en tävling om vem som är godast, och vem som kan försköna verkligheten mest. Till slut får människor nog av att bli skrivna på näsan vad de ska tycka och tänka, samt att bli kallade för diverse okvädingsord när man tycker annorlunda än den allomfattande ”värdegrunden”. In, läs och begrunda!