PULVIS ET UMBRA

Etikett: migrationspolitik

Paradis City av Jens Lapidus

Titel: Paradis City
Författare: Jens Lapidus
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2021
Sidantal: 380
Genre: Thriller

 

Sverige i en nära framtid. Segregationen och kriminaliteten i utanförskapsområdena har löpt amok, vilket har lett till att staten infört så kallade särområdeslagar samt inhägnat problemområdena med långa murar, så kallade trevnadsdelare. Det största av dessa områden är Järva, i folkmun kallat Paradis City. Under ett valtal där blir inrikesministern kidnappad. Det är upp till den före detta MMA-fightern och numera njursjuke Emir, känd och fruktad i orten, att ge sig in i området och hitta politikern. Polisen Fredrika Falck, som var med under tumultet, är den som ska guida honom. Hennes syster, influensern Novalife, finns också med i vad som först verkar vara en parallellhandling, men som sedan knyter an till huvudhandlingen.

Utan att bli för politisk känns det här som en framtid som är fullt möjlig i Sverige. Lapidus skildrar sin värld med skicklig hand, och jag gillade verkligen alla smådetaljer han bakar in, som det här med nya sociala medieplattformar, och hur de blir mer och mer interaktiva. Det finns självkörande bilar och smarta kylskåp också, och Sergels torg har döpts om till Greta Thunbergs torg. Sådana saker. Men djupare ligger den aktuella splittringen mellan majoritetsbefolkningen och invandrarna, och hur olika extrema organisationer uppstått till följd av detta. I en passage åker Fredrika till Norrland för att spionera på sin gamle kollega som bor i ett samhälle där ett extremparti tagit över vardagen helt och står för ett avståndstagande till majoritetssamhället på grund av dess undfallenhet mot vad de anser vara importerad brottslighet. Det är en inte helt otrolig premiss och skulle mycket väl kunna hända i verkligheten.

Men boken nu: Huvudpersonen Emir är en karaktär man först föraktar men sedan lär sig att tycka om. Lapidus skildrar även de andra huvudpersonerna (Falck och Novalife) så att man som läsare bryr sig, även om det i vissa partier känns lite småhafsigt. Men spännande är det, och det är huvudsaken. Man vill att Emir ska klara sig och få återförenas med sin lilla dotter och få behandling för sin njursvikt. Man vill att Falck ska få upprättelse för debaclet vid valtalet i bokens början. Och man irriterar sig inte så lite på influensern Novalife som först verkar vara helt blåst, men sedan visar en handlingskraft som imponerar.

Summa summarum: En habil thriller, intressant inte bara för handlingen, utan också för de diskussioner den kan ge upphov till. Är det detta Sverige vi vill ha?

Betala skatt, håll käften och dö, alt. man kan bli tokig för mindre

Jag har ångest. Det har många orsaker. Det som händer i vårt sjuka sjuka samhälle, vissa förändringar i mitt privatliv, det faktum att det är sommar och sjukt varmt. Jag tror, när det är som värst, att jag kommer att ”tappa det”, som det så fint heter. Tur att jag har mina nödtabletter till hands.

Och ja, jag borde inte skriva det här. Det är mycket jag inte borde skriva, eftersom någon kan läsa det och få för sig att jag är en människa, vilket ju vore förödande. Jag vill göra det klart på en gång – jag är inget psyko som kommer att brisera. Men jag mår inte så bra nu.

För övrigt har jag länge tänkt skriva ett inlägg, nej flera!, om den miserabla och splittrande politik som förs i det här landet, och hur makten alltmer fjärmar sig från dem vars behov den är satt att tillgodose. I korthet: Jag tror våra politiker (med vissa undantag) skiter i om vi lever eller dör. Parollen är: Betala skatt, håll käften och dö. I den ordningen.

Det kommer mera. Jag tror det är bäst att jag utgår från ett visst dagsaktuellt ämne, annars riskerar jag att sväva ut i intigheten. Och nu behöver jag komma ner på jorden.

Forts. följer.

Sexövergrepp, kulturkrockar och det personliga ansvaret

Ibland undrar man om man lever i ett dårhus. I kölvattnet av skandalen runt de omfattande sexövergreppen på sommarfestivalen We Are STHLM i somras samt polis och massmedias eventuella mörkande därav trodde man någonstans att en botten var nådd. Men icke. Mer eller mindre omgående dyker de sedvanliga människorna ur identitetsvänstern upp på Twitter, bloggar och i kommentarsfält och ska relativisera händelserna. Svenska män är också svin, heter det. Att tafsa och våldföra sig på kvinnor ingår i den svenska kulturen.

Även om man lämnar det faktum att dessa massövergrepp som skett i Kungsträdgården, i Kalmar på nyårsafton, i Köln (vilket någonstans fått bli händelsernas centrum, och det av goda skäl) är något helt annat än ett rumptafs på krogen (vilket naturligtvis inte heller är okej) är det väl ändå inte så att två fel blir ett rätt? Vad är det för hån mot de utsatta kvinnorna? Det förminskar deras upplevelse. Men nu är det ju så att det är detta klimat vi fått, och stor skuld i detta har massmedia, och särskilt de stora drakarna. Aftonbladet publicerade nyligen en krönika av en herre vid namn Måns Vestin där denne ojar sig över den gången han, full som en kastrull, inte kunde låta bli att kladda på en kvinna. Men naturligtvis kan han inte ensam ta ansvar för detta. Nej, det ingår ju i kulturen. Den svenska alltså.

Nej, jag skulle aldrig. Trodde jag, tills jag ändå gjorde det. Fast jag var både vänster och feminist. Det finns ingen ursäkt. Men med tillräckligt mycket alkohol i blodet så vann mitt kulturarv över min ideologi. Efter 25 år bland killar som tagit för sig av tjejers kroppar så blev jag en av dem.

Hans kulturarv vann över ideologin. Så fint. Och Aftonbladet är naturligtvis lika finkänsliga och smidiga som DN var i somras, när de dagen efter IKEA-morden raskt smällde upp information om att det dödliga våldet ”trots allt minskar”. Sådan fingertoppskänsla. Man häpnar.

I ett större perspektiv skjuter vi oss naturligtvis stenhårt i foten när vi vägrar se de problem som kommer med invandring från vissa kulturer. Vi kan släppa etnicitet – den är oviktig i det här fallet. Men det säger sig självt att det kommer att bli kulturkrockar när människor från andra sidan jorden, med annat språk, annan kultur, annan religion i stor omfattning kommer till Sverige, eller vilket annat västerland som helst för den delen. Ska vi sluta vara naiva? Först när man erkänner problemen kan man lösa dem.

Det är naturligtvis inte så att alla som kommer är ondingar som bara väntar på att få kasta sig över svenska tjejer. De är nog snarare i minoritet. Men när man aldrig vågar kritisera invandrare gör man dem en björntjänst. Det här är egentligen inget som specifikt har med den senaste tidens händelser i Sverige och Tyskland att göra utan något som gäller överallt, hela tiden. Jag ska försöka förklara:

Jag tror att varje människa är kapabel till såväl onda som goda handlingar. Att kunna skilja mellan dessa, att göra egna val och bära konsekvenserna av dessa är vad som definierar en vuxen människa. Om vi konstant undantar en grupp människor från dessa självklarheter tar vi ifrån dem deras rätt att själva forma sina öden, att vara fullt tillräkneliga, vuxna individer. Vi kanske tror att vi gör det av välmening, men resultatet blir som när man klappar ett barn på huvudet: Se så, du visste inte bättre. Det borde vara gravt förolämpande för vem som helst. Och kulturskillnader till trots: Det finns väl ändå universella värden? Finns det ett land på jorden där sexuella övergrepp är lagliga? Jag menar nu inte platser där man de facto ser mellan fingrarna gällande vissa brott, utan där det faktiskt inte är ett lagbrott att omringa kvinnor, köra in fingrar i vagina och anus, riva av dem kläderna och våldta dem? Jag tvivlar på det.

Vi har att förhålla oss till verkligheten, annars kan vi aldrig förändra den. Fler och fler berättelser om övergrepp dyker nu upp i massmedierna. Många av dem inträffar på badhus, där människor träffas i mer eller mindre avklätt tillstånd. Vissa klarar inte av det. Det spelar ingen roll om det är kulturellt betingat; det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt och ska beivras å det grövsta. Att sådana händelser mörkats tidigare är en skam för alla inblandade. Det är ett hån mot de drabbade (ofta unga kvinnor), mot Sveriges medborgare som inte får veta sanningen, ja till och med mot förövarna, även om de nu hamnar jävligt långt ner på min sympatilista. De får ju inte ynnesten att ta ansvar för sina handlingar, som vi andra vuxna.

Jag hoppas verkligen att det blir rättning i ledet nu. Om det krävs att beslutsfattare och makthavare måste bita i ett för dem ordentligt beskt äpple och svälja det faktum att de nu måste ta i med hårdhandskarna, ja då får det bli så.

För egen del tycker jag utvisning på direkten vore en bra åtgärd. Det skulle kanske skicka signaler om vad som inte är okej. Det är svårt att ta bort kulturella mönster man fått i sig sedan barnsben, och man kan inte gärna gå in i folks huvuden och ”rätta” deras åsikter och uppfattningar. Det finns många människor som tänker massa hemska saker varje dag, och det gäller ju naturligtvis även dem som är födda och uppvuxna i Sverige. Det är helt okej. Men de flesta gör inte verklighet av dessa tankar. Det är inte okej att göra avsteg från den principen bara för att man har något slags godhetskomplex som inte heller det får kritiseras. Då blir alla lidande i slutändan, och det skapas splittring i samhället. Lite där vi är nu, med andra ord.

Migration och tillit

Det som händer i Sverige vad gäller förd invandring- och asylpolitik är bisarrt på så många plan att det är svårt att vet var man ska börja. Min åsikt är att det som händer nu inte gynnar någon. Inte svenskarna, inte de som kommer hit, inte politikerna (på sikt). Förtroendet för staten och det så kallade samhällskontraktet håller snabbt på att urlakas. Naturligtvis måste man läsa alternativmedia och inte enbart de klassiska drakarna för att få ta del av det missnöje som pyr under grytlocken och har gjort så under en mycket lång tid. Den nu förda politiken, påhejad av samtliga partier utom SD, är väljarfientlig, demokratifientlig och samhällsfientlig. Det som är normalt i andra europeiska länder – att diskutera sakligt, väga för- och nackdelar, rätta kartan efter verkligheten osv. – det är inte möjligt i Sverige. Du är antingen för invandring mer eller mindre förbehållslöst, eller så är du rasist, nazist, fascist och någon som ”fiskar i brungrumliga vatten”. Så sjukt är det.

Det finns många debattörer som skriver om detta på ett skarpare och mer genomlysande sätt än jag. En av dem är Dick Erixon, inflytelserik och populär bloggare, politisk opinionsbildare och samhällskritiker. Enligt Wikipedia ska han vara borgerlig, men det får man ta med en nypa salt. Jag har inte läst hans blogg särskilt länge, men får intrycket att han först och främst är starkt etablissemangskritisk, i alla fall vad gäller inrikespolitiken. Allt jag läst av honom hittills är läsvärt, men jag skulle här vilja lyfta fram hans senaste inlägg (151011): Tilliten försvinner nu snabbt i svenska samhället. Här tar han upp det jag nämnde ovan, nämligen att nuvarande regerings totala inkompetens och allt snabbare färd mot systemkollaps får väljarna, folket, att tappa tilliten till samhället. Den utvecklingen vill man inte ha i ett civiliserat land. Det har gått långt när svenskarna börjar tröttna. Det är en tävling om vem som är godast, och vem som kan försköna verkligheten mest. Till slut får människor nog av att bli skrivna på näsan vad de ska tycka och tänka, samt att bli kallade för diverse okvädingsord när man tycker annorlunda än den allomfattande ”värdegrunden”. In, läs och begrunda!

Sverige åt svenskarna

Provocerande titel, eller hur?

Men tänk efter: Med den logik det i huvudsak vänstervridna etablissemanget förfäktar är ju varje individ som sätter sin fot på svensk mark per automatik svensk. Man behöver inte kunna ett ord svenska eller ha någon koppling till Sverige. Läs exempelvis om de somaliska medborgarna som våldtog en kvinna på en Finlandsfärja. De kallades obekymrat svenskar av media. Inte förrän senare framkom det att fyra av de åtta männen inte ens hade svenskt medborgarskap, utan somaliskt. En femte man (född i Irak) hade förvisso svenskt medborgarskap, men också en gedigen meritlista med flertalet grova brott.

Hur som helst: Alla är svenskar. Samtidigt är svenskhet något som ingen kan eller vill definiera. Det är inte värt något. Men alla är svenskar. Hur går det ihop?

Nej, du är inte svensk. Du har möjligen uppehållstillstånd i Sverige. Men det gör dig inte till svensk. Du är inte född här, inte uppvuxen här, talar inte svenska, har inte under en livstid formats i det svenska samhället med allt vad det innebär. Liksom jag inte har formats i det samhälle du kommer ifrån. Missförstå mig rätt nu: Alla har rätt till en identitet, till något man kan kalla sig, något man kan identifiera sig med. Men jag är inte japan så fort jag bott i Tokyo en vecka. Inte heller blir jag spanjor för att jag har en semestervilla på Kanarieöarna. Det fungerar inte så. Du är inte svensk – men du kan skaffa dig en svensk identitet om du vill, om du anstränger dig. Om det är värt något för dig. Då blir det också värt något i samhället.

För att återknyta till inläggets titel: Jag är för att hjälpa människor i nöd till ett nytt liv i Sverige. Jag har inga problem med att människor med annan etnicitet bosätter sig i Sverige. Etnicitet i sig är oviktigt. Men jag tror att människor för att kunna leva tillsammans i ett land behöver något som förenar dem. Att spotta på det svenska, att inte vilja lära sig språket, att enbart söka sig till landsmän, att inte lägga ifrån sig eventuella negativa aspekter av den kultur man kommer ifrån och har med sig, det splittrar samhället. Det gör det nu, och det kommer att fortsätta att göra det. Ivrigt påhejat av journalisterna och kolumnisterna på de stora dags- och kvällstidningarna, räddhågsna politiker, diverse twittertyckare och bloggare, samt kändisar. Alla springer de benen av sig och slår knut på sig själva i sin iver att vara till lags, och att alltid rycka ut till försvar för människor som kommer från andra länder och begår kriminella handlingar som en infödd svensk aldrig skulle komma undan med.

Genom att klappa någon på huvudet och säga du förstår inte bättre förminskar man personen ifråga. Man tar ifrån honom eller henne det som definierar en vuxen människa: Förmågan att ta ansvar för sina egna handlingar. Men du är ju från en sådan främmande kultur, en så speciell religion … det är ju så ni gör. Vem är det egentligen som är rasisten här? Själva begreppet rasism tröskas ju in absurdum. Men visst, det är applicerbart här. När vi talar om invandrare är det underförstått att det är människor från mer avlägsna kulturer vi talar om, i klarspråk män och kvinnor från Nord- och Östafrika, samt Mellanöstern. Jag tror inte människor från de delarna av världen generellt har några problem med att anpassa sig till en västerländsk, nordeuropeisk och ”svensk” (ja, där har vi det igen) kultur. Ändå har vi de problem vi har i samhället idag. Öppna ögonen. Titta ut genom fönstret. Läs annan media än den propagandaapparat som är Dagens Nyheter och Aftonbladet. Sanningen är inte alltid vacker, men den är sanningen.

För att människor från olika kulturer ska kunna leva tillsammans behövs en gemensam identitet. Det innebär inte att man måste lägga av sig sin gamla. I USA går det utmärkt att behålla sitt ursprung och det som är speciellt med det. Samtidigt är alla amerikaner och kan enas under det som USA står för (förvisso inte alltid bra saker, men ändå). Detsamma önskar jag kunde gälla för Sverige. Välkommen hit. Lär dig svenska. Bryt inte mot några lagar. Försök förstå att detta är ett sekulariserat samhälle. Din religion är din privatsak och ska inte gå ut över andra. Du kan vara svart eller vit eller gul. Muslim, jude, hindu. HBTQ-person. Höger, vänster, mittemellan. Men respektera Sverige. Respektera det vi har tillsammans. Respektera min rätt att få vara svensk, att få ha en svensk identitet, när du åtminstone kan ha en mer än jag. Det här är mitt land. Jag föddes här, växte upp här, lever här. Men det kan också bli ditt land. Det kan bli vårt land. Vårt gemensamma. Men då måste vi ha något gemensamt först, kapisch?

Sverige åt svenskarna. De som bryr sig om Sverige – var de än kommer ifrån.

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑