Och jag funderar över Den Stora Skräcken. Kommer fram till att det är denna: När folk frågar vad jag gör, vad jag gjort sen senast, hur jag tillbringar mina dagar. Inte förrän då går det riktigt upp för mig att det kommer en punkt när jag faktiskt måste svara för det jag (inte) gör. Det påminner mig om min situation, vad jag gör (eller inte) och hur lite jag faktiskt åstadkommit. Jag vet att det inte är deras avsikt, men det är ändå så det blir. Och alla dagar samlas till veckor, till månader, till år. Jag tänker tillbaka på vissa händelser som gjort större avtryck än andra genom åren och jag blir rädd när jag faktiskt förstår att det var fem år sedan, eller sex år sedan, eller fucking jävla åtta år sedan.
Och den lärdom jag drar av detta är att skjuta det ifrån mig, som ett plötsligt äckel, och gå vidare i intigheten.