PULVIS ET UMBRA

Etikett: utkast till ett mörker (Sida 1 av 2)

Mindre känd text ur Alexander Nyströms senare produktion

Ända sedan Utkast till ett mörker gavs ut 2009 har jag av och till jobbat på nästa novellsamling. Den har haft arbetstiteln Trick med speglar, och ska jag vara ärlig kommer jag fan ingen vart med manuskriptet. Jag har stuvat om i berättelserna, bytt namn på den, låtit den ena texten ta över den andras titel, kopierat stycken ur en novell och klippt in i en annan och fan och hans moster. Ja, ni hör ju. Det känns lite som om det här projektet inte flyter, minst sagt. Förmodligen är det för att jag som vanligt har svårt för att skriva konventionella noveller och mer gillar att röra mig i kortprosans marker. Detta kombinerat med det faktum att mina texter innehållsmässigt av och till är mer än lovligt flummiga gör att det knappast kan bli tal om någon novellsamling i konventionell bemärkelse. Det här borde jag förstås ha insett för länge sedan. Men hav förtröstan! Det finns en hel del material jag kan använda mig av ändå; jag måste bara släppa tanken på att det ska bli en samling med elva-tolv noveller med klassisk början, mitt och slut.

Jag hade planerat att samlingen skulle innehålla tre delar, varav den första skulle bestå av kortare prosatexter. Det är också i texterna i denna avdelning (som den ser ut nu) som jag ”känner igen” mig själv och mitt uttryckssätt. Därför tänkte jag nu bjuda på en av dessa texter, om inte annat för att ta udden av det faktum att om jag inte gör det kommer det här åbäket troligtvis aldrig att få se dagens ljus alls. Med åbäket syftar jag alltså på hela projektet. Nåväl: Den här mycket korta berättelsen (jag inbillar mig att det döljer sig minst en berättelse i den) heter Mindre kända skatter ur Kung Salomos kista. Väl bekomme och, som alltid, tack för att du läser.

Kalsongerna bak och fram

Jag upptäckte nyss att jag gått omkring med kalsongerna bak och fram hela dagen. Om det inte är så att de vänt på sig helt själva på något magiskt sätt. Men kanske har det något att göra med att dagen känts extra stressig?

Fick en kommentar på förra inlägget som jag tror är från mannen som gjorde min bok möjlig. Tydligen hade han (och jag) fått ett omnämnande i Göteborgs-Tidningen i slutet av december förra året. Krönikören hade sett redaktören för boken sälja den på gatan i Göteborg och kommenterat. Ove Haugen, som skribenten heter, tycker tydligen att titeln är bra, men att den skulle kunna vara ”namnet på SD:s partiprogram”. Ironin i detta.

Texter om efteråt

Jag har skrivit fyra texter som mer eller mindre handlar om förhållande jag har haft och som tagit slut. Det är mycket möjligt att i princip allt jag skrivit under och efter dessa förhållanden också har påverkats, men i alla fall om dessa fyra texter skulle jag själv säga: De där handlar helt klart om … Det rör sig om två dikter och två prosatexter. Dikterna heter ”Innan du går” och ”Griftevers” och skrevs om och till Sara och Sanna efter det att våra ändå rätt korta förhållanden tagit slut i januari 2005 respektive september 2007. Jag föredrar den senare framför den förra, även om responsen varit mest positiv i omvänd ordning. Inte för att någon givit negativ kritik på ”Griftevers”, snarare ingen alls. Men i alla fall. Det tog ett tag innan jag själv kunde lära mig att tycka om ”Innan du går”, men det hade säkert också med själva motviljan att konfronteras med skälen till varför jag skrev den. ”Griftevers” har jag publicerat på internet, men ”Innan du går” har jag (än så länge) bara visat för vänner.

Prosatexterna heter ”Pink Cigarette” (handlar om Sara, opublicerad) och ”Bro över vintervatten” (handlar delvis om Sanna, publicerad i Utkast till ett mörker, 2009). Jag är helt klart mest nöjd med ”Pink Cigarette”, trots att den är så kort. Jag tror den mår bäst av att vara så kompakt som den är, i och med att den ändå bara beskriver en scen (och därtill rätt surrealistiskt) som fick sammanfatta vem jag var just då, och vad det förhållandet höll på att bli. ”Bro över vintervatten” är väl okej, men inte mer än så. Den skrev jag mer eller mindre på beställning och kändes som en liten uppgörelse, som ett tecken på att jag faktiskt kunde gå vidare. Av berättelserna i Utkast till ett mörker är den nog den svagaste, men jag står absolut för den.

Förhoppningsvis kommer ”Pink Cigarette” (och jag är också väldigt nöjd med titeln, även om det är ett uppenbart lån) någon dag att publiceras, antingen i en egen samling eller i någon antologi. Jag har med åren lärt mig att det ibland är rättfärdigat att säga den här texten är jag nöjd med, här kan jag inte tillägga något mer. Ibland – faktiskt ganska ofta – kan jag göra bättre, men i det här fallet tror jag inte det.

Blandad konfekt

Lite blandat: Jag har fått en jättefin recension av Utkast till ett mörker av Roza Takiporian. Läs den här. Känns lite märkligt att någon läser den (falsk blygsamhet ftw) så här tre år senare, men naturligtvis blir jag glad.

Gjorde misstaget att söka på gamla flammor på Instagram. Hitta inga, men dock systrar till. Ett av nämnda systrars foton visade flamman med nybliven make. Undertecknad kände ett styng i hjärtat. Ja, fan om inte det är det rätta ordet för en gångs skull! Styng. Jag har gått vidare, tro dock inget annat. Det var fem år sedan, och dessutom var vi bara tillsammans i en månad. Men jag skrev, kort därefter, om henne i en novell, så nog fan betydde det något.

Varför gör man sådana här saker egentligen? Det här är ju bara ytterligare ett exempel på att jag gör rätt som inte har ett Facebookkonto. Jag skulle ge mig själv sådan ångest. Hu.

Slutligen bjuder jag på ännu en text ur arkiven. Den heter ”Turkisk konfekt” och ingick även den i Modern Monasterys andra antologi från 2008. Delar av den infogades sedan i texten ”Alfabetet enligt Judas” i Utkast till ett mörker. Kanske hade jag hittat min stil rätt ordentligt vid den tiden, då texten uppskattades av många (vilket jag bockar för än idag. Ser ni hur jag bockar? Nej?) Nu vänder vi blad och ser framåt. Jag har en novell på gång, men än så länge ligger den bara och skvalpar i huvudet, vill inte bli stilla. Jävla skit. Titeln är jag mycket nöjd med, men den får bli en hemlighet än så länge.

Kinesiska askar

Nu verkar det äntligen som om jag är klar med ”mastodonttexten” Kinesiska askar. Jag säger verkar,  eftersom den, tills den en gång går i tryck, ändå bara är ett möjligt utkast. Men jag är nöjd, även om texten består av flera mindre, av varandra oberoende texter och därför kanske inte direkt utgör någon utveckling i mitt skrivande (läs: disciplin). Texterna har inte ens något med kinesiska askar att göra; det är bara en titel jag haft i huvudet i hur många år som helst och nu äntligen vill använda. Jag hade en äldre text som jag försökte utveckla till en slags ramberättelse, men den kändes till slut för krystad. Det hjälper väl inte direkt att de individuella småtexterna som vanligt är surrealistiska och flummiga på ett sätt som känns väldigt jag vid det här laget. Man kan se Kinesiska askar som en systertext till Alfabetet enligt Judas från  Utkast till ett mörker, om man så vill. Eller så kan man bara läsa den som den är, vilket var precis vad jag tänkte med Alfabetet en gång. Nåja; det känns i alla fall förlösande att ha någonting sammanställt, även om de inbördes texterna varierar i ålder och säkert också kvalitet.

Fint omdöme om Utkast till ett mörker

Jag har fått ett mycket fint omdöme om Utkast till ett mörker. Det är skrivet av Peter Poet, en kollega i branschen skulle man kunna säga. 

På tal om skriva böcker. Jag blev imponerad av en av de många böcker jag läste i sommar. Alexander Nyströms novellsamling ”Utkast till ett mörker”. Ett intressant utgåva där historierna vävs in i varandra på ett unikt sätt. Framförallt tycker jag om en av novellerna i slutet, som passande nog heter ”Utkast till ett mörker”. Jag fick boken personligen dedikerad av honom, via en underbar vän till mig, och det kändes som en underbar gåva att få den i min hand. Det ska spännande att se mer av honom framöver. Hur som helst så inspirerade han mig gruvligt! 

Tack för de fina orden, Peter! För att läsa hela inlägget, klicka här.

Första recensionen!

Så har jag fått en första recension på Utkast till ett mörker! Från BTJ (Bibliotekstjänst):

Följ med Münchhausen på nya resor, eller till den sovande kejsarens framdrömda rike, eller följ med och läs ut alfabetets hemligheter enligt Judas. Novellsamlingen Utkast till ett mörker bjuder på tolv korta berättelser som rör sig mellan vardagens och fantasins landskap och som samtidigt är allegoriskt skrivna. Allegorier på – ja, vad de alluderar på lämnas kanske till läsaren själv att definitivt bestämma.. Innehållet i novellerna är sålunda fantasieggande och återklanger av sydamerikansk magisk realism kan skönjas. Stilen är skolad; det finns en konkretion i gestaltningen, inte för många innehållslösa ord o.s.v. Språkbehandlingen är korrekt utförd men känns något blodfattig och tillrättalagd, till vilket det relativt ålderdomliga ordförrådet bidrar. Den allra största behållningen av novellsamlingen ligger i de lockande fantastiska uppläggen med sina öppna tolkningsmöjligheter. Verket är skrivet av debuterande Alexander Nyström (f. 1981). Han har arbetat med litterära texter allt sedan han i gymnasieåren gick en kurs i skapande svenska. – Emil Ekeblad

Tack för den, Emil!

Arbetet fortskrider

I tisdags lyckades jag pressa ur mig en nästan helt färdig novell (själva brödtexten är klar, det som behövs är ett par finjusteringar) i en sittning. Ingen är mer förvånad än jag. Det handlar om en idé jag gått och burit på ett tag och velat skriva ner ända sedan jobbet med Utkast till ett mörker blev klart. Berättelsen heter Sväva och kommer att ingå i nästa bok (om det blir någon) med arbetstiteln Det krossade rummet. Jag är rätt nöjd med berättelsen, men vill inte avslöja vad den handlar om. Jag kan dock säga att temat är sorg. Det är något som återkommer i andra texter jag arbetar med för tillfället, och det är inte ett medvetet val. Det har bara blivit så. Just den biten när det gäller skrivande är fascinerande – det är inte längre jag som har hundraprocentig kontroll över hur en text blir. Jag vet hur jag vill att den ska bli när jag sätter mig ner och skriver, men sedan kan den visa sig bli något helt annat. Det är både skrämmande och fullkomligt naturligt.

Nya texter

Jag håller nu på med två nya texter. Den ena har arbetsnamnet Vatten ur en viss fontän och den andra Kammarmusik för epileptiker. Den senare består av ett gäng kortare texter som var och en är fristående, men som tillsammans bildar en slags helhet jag inte själv riktigt är klar över än. Förhoppningsvis ska det faktum att jag nu skriver om att jag skriver ge mig en spark i arslet och få mig att inse att det är på allvar. Jag är inställd på att det ska bli en andra bok, och den boken ska också bestå av noveller, men den här gången längre och med mer utvecklade karaktärer. Se det som en förstudie till en eventuell roman, om ni så vill. Det är inget nytt att en berättelse måste ha trovärdiga karaktärer för att leva, och även om jag inte på något sätt vill förminska texterna i Utkast till ett mörker känner jag ändå att det är detta jag måste utveckla för att bli en bättre författare.

« Äldre inlägg

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑