Etikett: sverigedemokraterna

Vikten av det fria ordet i en demokrati

Marika Formgren heter en före detta ledarskribent som nu är fri skribent. Hon skriver mycket sakligt och stringent om sådant jag själv tänker på och ibland inte riktigt känner att jag kan formulera på ett sammanhängande sätt. Det handlar om vikten av det fria ordet, fri åsiktsbildning och fritt utbytande av åsikter, och den roll de spelar i ett demokratiskt samhälle. På många sätt har den inofficiella yttrandefriheten inskränkts de senaste åren. Knäckfrågan är invandringen och Sverigedemokraterna. Journalister som officiellt hyllar yttrandefriheten och alla är Charlie Hebdo utövar i verkligheten ett maktmissbruk som heter duga i och med mobbningskampanjer (av Formgren fyndigt kallade ”skampanjer”), påklistrande av det eviga och numera urvattnade epitetet ”rasist”, utpekande och stigmatiserande av dem som har fräckheten att ha en åsikt som går utanför konsensus. Organisationer som Researchgruppen och Expo påstår sig arbeta för den ”goda” sidan. I själva verket ser man inga problem med att åsiktsregistrera människor och offentligen peka ut dem som har misshagliga åsikter. Om detta skriver Formgren briljant på sin blogg. Hon har även tidigare författat en utmärkt essä där hon lanserade begreppen åsiktsfrihetsdemokrater och värdegrundsdemokrater. Texten publicerades i magasinet Neo och har rönt uppskattning från såväl borgerliga skribenter på högerkanten som personer som just på grund av det sociala stigma det skulle innebära att offentligt torgföra sina åsikter bloggar och twittrar mer eller mindre anonymt.

Marika Formgren har tyvärr själv fått erfara vad det innebär att ha obekväma åsikter. Hon har uppmanats av redaktionschef(er) att inte skriva om vissa ämnen, och när hon motsatte sig detta var hon inte längre välkommen. Att motverka detta, att med ordet som vapen och det civiliserade samtalet som metod främja och uppmuntra ett intellektuellt meningsutbyte, det är vad som bevarar och stärker ett demokratiskt och öppet samhälle. Det talas om ”mångfald” i tid och otid. Ironiskt nog gäller det inte i vissa frågor. Det måste bli ändring på det.

Sverigedemokrati och den politiska diskussionen

Det är sorgligt hur indoktrinerat det här landet är i vissa avseenden. Det är inte någon hemlighet att Sverigedemokraterna har vissa åsikter jag sympatiserar med, andra inte. Inget parti har den kompletta lösningen, det är jag mycket medveten om. Men när det kommer till SD är det som om det råder en brutal konsensus bland gemene svensk – det här är satans parti, och talar du det minsta positivt om dem får du finna dig i att bli stigmatiserad. Jag försöker förklara för människor jag bryr mig om att det finns något som heter partiprogram där ett partis värdegrund och åsikter i diverse frågor finns nedtecknade. Sedan finns det i alla partier enskilda politiker som ibland säger och gör saker som går emot de åsikterna. I SD:s fall har det hänt för ofta för att det ska kännas bekvämt, det medges. Men det är i sak inte konstigare än att en moderat kommunalpolitiker i en mindre kommun någonstans i Sverige gör något som moderpartiet inte kan stå för. Inte fan blir det samma rabalder då.

Jag pratar med intelligenta människor som jag respekterar och bryr mig om. En del av dem tror på allvar att Sverigedemokraterna hatar invandrare och vill kasta ut samtliga ur landet. Det är så felaktigt att jag bara vill skaka på huvudet. Kan vi inte åtminstone komma överens om att informera oss innan vi drar slutsatser? Så här resonerar bara ett folk som marinerats i Aftonbladets ensidiga propaganda sedan valet 2010. Jag pratar också med människor från Nederländerna i och med de språkcaféer som anordnas på Stockholms universitet. De tycker överlag att det väl är bra att man tar debatten. Förvisso är de väl vana vid värre – skulle gemene svensk ta sig en närmare titt på Geert Wilders och hans parti PVV (Partij Voor de Vrijheid) skulle väl sagde svensk kissa på sig. Där pratar vi förakt för främlingar på riktigt.

Jag vill betona att jag i nuläget inte betraktar mig som sverigedemokrat, lika lite som jag vill kalla mig moderat eller folkpartist för att jag en gång röstat på dessa partier. Inte heller röstade jag SD i valet 2010. Men den här mentaliteten med locket på, vi-gillar-alla-och-håller-du-inte-med-oss-är-du-rasist, den måste bort. Vi måste informera oss och hålla en saklig debatt. Dessutom efterlyser jag en mer konkret definition av termerna. Vad är exempelvis en invandrare? Som ordet används i Sverige idag verkar det vara underförstått att det bara kan handla om en människa från Mellanöstern eller Afrika. Men även en tysk eller en dansk kan vara invandrare.

Jag skriver inte ofta om politik (aldrig, för att vara exakt), men nu kan jag inte vara tyst längre. Det är som om den här okunskapen och oviljan att vilja lyfta blicken och lära sig något som ifrågasätter den trygga världsbild som massmedia av idag producerar skrämmer människor. Det är klart jag förstår det. Vi är trygga i våra vanor och rutiner. Men när det går så långt som till smutskastning och ringaktning av människor på grund av åsikter man tror de har, då har det gått för långt. Det blir en grogrund för de så kallade missnöjesröstarna, de som kanske egentligen inte bryr sig, men vill jävlas med människor som väljer att missförstå dem och kalla dem saker de inte är. Det är också en risk vi bör undvika. Ska man rösta på något ska man vara noga informerad om vad det innebär.

Egentligen skulle jag kunna hålla på mycket längre, men jag vill sluta detta inlägg med att klargöra vad jag står i två viktiga sakfrågor.

1. Jag är inte principiellt emot minskad invandring. Däremot tycker jag inte man ska göra skillnad på folk och folk – vi ska behandla irakier och tyskar lika, liksom somalier och norrmän.

2. Jag håller inte med SD i frågan om homoadoption. Jag är för att homosexuella par ska få adoptera.

I övrigt tycker jag inte det är fel att försöka skapa sig en svensk identitet och fråga sig vad svensk kultur innebär. På så sätt har det som hänt i svensk politik sedan senaste valet för något gott med sig.

Så, då var det sagt. Det är möjligt att det kommer mera, eller inte. Jag är inte ute efter att provocera någon, ej heller att tala om för folk vad de ska rösta på. Det som är viktigt är att:

* informera sig
* klargöra termerna inför en debatt
* lyssna på och respektera oliktänkande

Så. Nu kan du gå. Tack för att du lyssnade.

Därför röstar jag blankt

Inför varje val öppnar partierna de stora valfläskcisternerna och låter fettet flöda över folket. Well, enough of that. No more. Jag tänker inte sitta där om två år, en kylig novemberdag med snålblåst och sidregn och undra: Varför i helvete röstade jag på er? Varför gjorde jag det? Och varför röstade jag på er igen? Jag är medveten om att det är omöjligt att genomföra allt man lovar, men det tar inte bort dumheten man känner inför det faktum att man gick på dem igen. Löftena. Och alla dessa utspel man måste försvara så fort samtalsämnet kommer in på politik – skyller jag dig för minsta felsteg det parti du la din röst på begår?

Med det sagt – det är ändå viktigt att gå och rösta. Den demokratiska processen, och så vidare. Det är ännu viktigare nu när ett parti som många anser vara odemokratiskt (vilket bara det kräver en så stor facepalm att hela internet skulle riskera att falla ner i ett så djupt svart hål av självironi att det inte ens går att mäta) är på väg in i riskdagen. Vet ni vad? Jag har inga problem med det. Om det är vad folket vill, ske således demokratins vilja. Folk måste för övrigt lära sig att läsa partiernas program ordentligt. Jag håller verkligen inte med Sverigedemokraterna i deras åsikter, men jag är trött på att höra dem förvanskas och groteskifieras av sinnessvaga lowlifes som inte förmår uppbringa en originell tanke bortom det massmedia, etablissemanget och Den Stora Massan matar dem med. Vad gäller Sverigedemokraterna och fördömandet av dem är svensken i gemen sannerligen socialdemokrat.

Jag orkar inte skriva mer. Jag är fortfarande för sjuk.