PULVIS ET UMBRA

Kategori: Eget skrivande & kortprosa (Sida 1 av 7)

Här postar jag om mitt egna skrivande samt noveller och kortprosa.

Ursäkta röran (jag bygger om)

Just nu håller jag på att putsa lite på sajten. Det behövdes en rejäl omdaning här, det var helt klart. Jag börjar så sakteliga känna inspirationen komma tillbaka igen efter att ha legat vilande ett bra tag. Därför tyckte jag också webbplatsen kunde behöva en liten grafisk uppdatering. Således ett nytt tema och ett justerande av menyn. Tanken är att jag från och med nu ska fokusera på innehåll på svenska. Kanske kommer jag att skriva fler recensioner och andra texter på engelska, men dem tänker jag i så fall publicera annorstädes. En gång för länge sedan hade jag en blogg för musikrecensioner, men till den har jag garanterat tappat inloggningsuppgifterna. Tillsvidare får alla redan publicerade musikinlägg ligga kvar, oavsett på vilket språk de är skrivna.

Övrigt: Jag går igenom gamla kortprosatexter. Kanske några av dem går att använda till den samling jag hållit på att tramsa runt med i tio års tid (om inte längre!) och inte riktigt får att flyga. Det finns texter där som har potential, men sammantaget är det för ”schizofrent”. Jag har velat skriva längre texter än de som ingår i Utkast till ett mörker, och till viss del har jag lyckats. Samtidigt kan jag inte släppa det kortkorta formatet, där jag känner att jag kommer som mest till min rätt. De texterna är inte vidare kommersiellt gångbara, men det är ju å andra sidan inte innehållet i dem heller. Möjligen lägger jag upp några av dem här. Jag vet inte när, men garanterat innan helvetet fryser till is i alla fall.

Tack för att du läser! Skriv gärna en kommentar; det blir så tomt här annars.

Respiro: dikter

Genom åren har jag skrivit en del dikter. En del bra, andra mindre bra. De jag tycker fortfarande håller måttet satte jag för ett par år sedan ihop till en samling. Denna samling har sedan allteftersom utökats med fler dikter. Det rör sig om texter skrivna över mer än ett decennium. Eftersom jag utan framgång försökt få samlingen utgiven publicerar jag den nu här i hopp om att den åtminstone ska bli läst. Den finns under fliken ”noveller & dikter”. Mycket nöje.

Ny novell – Andetag

 

Jag har skrivit en ny novell. Den heter ”Andetag” och kan läsas här. Jag har inte skrivit något på bra länge, vilket jag helt och hållet skyller på att jag mått kasst av olika anledningar. Men den här växte fram, handskriven i en av de vackra anteckningsböcker i skinn jag fått av min syster. Det är något visst med att skriva för hand. Man måste tänka efter på ett annat sätt än när man skriver för maskin. Jag hade tänkt att den skulle ingå som en av de kortare berättelserna i min samling Trick med speglar som aldrig verkar bli klar. Men det rör på sig. Lite.

Det är bara väldigt skönt att det känns bra att skriva igen. Och lite hjälper det mot ledan. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen på något kafé med en kaffe och en blommande idé i skallen. Och när det blir riktigt bra, då får man ont i handen av skrivandet, men det är det värt. Det är det.

Novell – Fripassageraren

Alldeles för sent uppdaterar jag bloggen med en enkel länk till berättelsen jag skickade in till Tidningen Skriva. Den kom inte ens bland de tio bästa. Ack och ve! Men här är den i alla fall, och jag är stolt över den. Kanske något för drömsk för sitt eget bästa, men jag kände ändå att berättelsen behövde det.

Novelltävlingar

Jag har deltagit i ett antal novelltävlingar genom åren (det låter mer storstilat än vad det är), men hittills aldrig vunnit något. Nu är det en till på gång. Tidningen Skriva har sin stora novelltävling, där första pris är 10 000 riksdaler. Inte illa. Temat är Passageraren. I ett alltmer sällsynt infall av inspiration skrev jag ihop en liten berättelse i min vinröda anteckningsbok i läder (pretentiöst ska det vara!) nu i helgen. Idag har jag renskrivit den. Deadline är på torsdag. Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag vinner denna gång heller. Detta är inte försöka att spela svår eller martyr; jag är nöjd med den och tror nog den har sin plats … någonstans. Hur som helst är jag glad att jag äntligen fick något skrivet.

När tävlingen är avslutad lägger jag eventuellt upp berättelsen här.

Texter ur den röda anteckningsboken

De senaste texterna jag laddat upp är en blandning av gammalt och nytt material. Jag kallar dem pretentiöst för Texter ur den röda anteckningsboken. Eftersom det kortkorta formatet länge har passat mig har jag följaktligen producerat en hel del av dessa ”miniberättelser”. Somliga av dem har titlar, andra inte. Den senaste, som nog hänger ihop internt mer än de andra, är del IV (romerska siffror förstås!) och kan läsas här, eller på det vanliga stället.

A Map of No Place – third translation

Being on a roll, sort of, I decided to translate an older story of mine, namely ”Karta över ingen plats” from 2008. The story was part of an anthology called Fuck The Forces Man Not Letting You Be As You Are (also from 2008). I’m not ashamed to say I’m pretty proud of this story, since trying to merge different storylines and make it seem fluent is not the easiest of things. Anyway, the story is available here, as well as in the usual spot where I keep this stuff. Thank you for reading!

Lungs – translating yourself and trying to be humble about it

I decided to try my hands at translating one of my own stories into English, since I know there are people out there (hi!) who might like to read some of my stuff but can’t since, well, they don’t understand Swedish. Can’t really fault them there! Translating yourself brings a lot of temptations, not the least being trying to improve things you think you could do better than the first time around. But the piece I chose – “Lungor” – was written not too long ago and, as with many of my stories, is pretty short, so there really isn’t much to change. I’m not saying it is – or was – perfect, but there you go. It is available under ”NOVELLER”, or by clicking here. Thank you for reading!

Kortprosa: Blodgejser

Så här i eftertankens kranka blekhet kanske vi skulle ha valt en annan plats. Men vad är vitsen med vågade budskap när man försöker att utveckla en kriminellt eftersatt akademisk disciplin som sociologi om man inte vågar ta chanser? Medges att den etiska frågan måste diskuteras, precis som inom alla vetenskapliga områden, men kom igen. De sociala vetenskapsområdena har alltför länge bestått av dammiga professorers torra funderingar och doktorsavhandlingar ingen läser och som i slutändan inte bidrar till samhället på något sätt. Så möjligen har vi inte kommit fram till några definitiva svar … men jag är rätt säker på att vi öppnat människors ögon vad gäller ämnet som sådant.

Som förälder tänker man ju naturligtvis: Det kunde ha varit mina barn. Självklart.

Det var egentligen inte meningen att de faktiskt skulle använda knivarna. Eller köttyxorna. Eller katanasvärden. Det underliggande hotet om våld hade varit tänkt att räcka, och vi hade kunnat samla in tillräckligt med väsentlig data från reaktionerna och de efterföljande intervjuerna. Men ni vet ju hur barn är. De ska alltid gå ett steg längre och göra precis det motsatta man förväntar sig av dem. Det är som om de alla har någon slags inbyggd trots som verkar försvinna med åldern, en attityd man tyvärr inte kan ta ur dem.

Hursomhelst blev det … rörigt. Vi hade varit förutseende nog att täcka försöksrummet med genomskinliga presenningar, vilket visade sig vara mycket klokt. Mängden plasmapåsar var tillräckligt för att det lokala sjukhusets akutmottagning skulle klara sig en ansenlig tid framöver, men naturligtvis vägrade de att ta emot dem. Enligt vad vi erfarit hade åtminstone en av hantverkarna som anlitades för att måla om taket drabbats av ett mentalt sammanbrott och varit tvungen att sjukskriva sig mer eller mindre permanent.

Detta var dock ingenting jämfört med reaktionerna från familjerna, fakultetsmedlemmarna, media och allmänheten i stort. Som ni märker skickas detta mail via en anonym server. Detta eftersom vi bestämt oss för att lämna institutionen och flytta till en, ska vi säga lugnare arbetsmiljö. Vi tror det är bäst när allt kommer omkring. Ni håller säkert med. Vi förstår självklart all aversion ni kan tänkas hålla gentemot oss. Men ni behöver bara fråga så skickar vi gladeligen filmerna.

Ja, naturligtvis filmade vi. Vad hade varit poängen annars? Vi är säkra på att ni och vetenskapen i stort skulle ha stor glädje av dem. Naturligtvis hade vi hoppats på att själva kunna presentera dem, men nu är det ju som det är.

Ni behöver inte vara oroliga för att de ska läcka ut på nätet. Vi är inte oetiska. Dessutom försämrar annonserna på YouTube stämningen avsevärt.

« Äldre inlägg

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑